Nu är vi sannerligen inne i nedräkningen till julen!
Förutom att julpynta så tycker jag det är väldigt mysigt att se på julkalendern i väntan på julafton. I år visas "Storm på Lugna gatan". Av de tre avsnitt jag har sett så verkar den lovande. Den verkar vara sådär enkel och lite knasig som jag tycker en bra julkalender gärna får vara.
Så om ni inte har sett den än, så kan ni gärna kika på den nu. Men om den inte skulle passa er, så finns det ju andra julkalendrar från tidigare år.
Mina favoriter har varit bl.a.
Sunes Jul (1991)
Tomtemaskinen (1993)
Pelle Svanslös (1997)
Kaspar i Nudådalen (2001)
Tjuvarnas jul (2011)
Selmas saga (2016)
Jag har själv en liten dröm om en julkalender som jag verkligen skulle gilla. Den skulle utspela sig i de gamla kvarteren. Jag har sett perfekta platser både i Gävle, Stockholm och Härnösand. Den skulle handla om barn som bor där, utspela sig då farmor var liten, d.v.s. i början av 1920-talet. Jag kan verkligen se det framför mig. Både en tidskapsel för kommande generationer och även ett underhållande program fullproppad med julstämning.
Om nu någon författare läser detta och får insiration av min text, så får ni gärna höra av er till mig. Jag skulle älska att se min dröm realiseras!
Nu växte dock min farmor upp ute på landet. Men jag tänker att det har Astrid Lindgren redan täckt upp, så nu vill jag se hur barnen i staden firade julen. De som bodde i de trånga, gamla, kvarteren.
Fast något i stuk med Sunes Jul är också välkommet. Något med koppling till dagens samhälle och hetsen kring hur allt ska vara perfekt. Då tror jag både barn och vuxna skulle känna igen sig och finna underhållande.
Nog för att jag tror Storm på Lugna gatan anspelar mot det. Men det känns lite för mycket som att karaktärerna är karikatyrer av verkliga människor. Medan jag upplever Sunes Jul som verkliga människor, som, genom Sunes ögon, är lite karikatyraktiga.
Så, det var lite från mig.
Hoppas ni har en härlig månad!
måndag 3 december 2018
torsdag 22 november 2018
Gamla och nya minnen
Google säkerhetskopierar mina kort från mobiltelefonen. Utöver det självklara, att jag inte behöver vara rädd för att förlora mina kort om jag förlorar min mobil, så är det även roligt när jag får en liten påminnelse om vad jag knäppte kort på för ett eller ett par år sedan.
Som idag t.ex. så fick jag se en bild på mina fötter gömda i snö. Kortet är från den 22 november 2017.
Som idag t.ex. så fick jag se en bild på mina fötter gömda i snö. Kortet är från den 22 november 2017.
Det kändes roligt att få se hur mycket snö vi hade redan då. Samtidigt som jag lite bittert sneglar ut på den frosttäckta marken. Nog är det fint med frosten, den lyser verkligen upp. Men snö, det är verkligen något särskilt med snö. Jag blir lycklig av den, min hund blir så till sig av snön att han börjar dregla och min karl går faktiskt med på att gå ut och leka! (japp, vi är två vuxna som brukar leka ute i snön).
Just nu håller jag tummarna för att vi ska få en vit jul, för det är ju lite därför jag gick med på att flytta norrut, för att få ha vita jular. Samt för chansen att få se norrsken någon gång då och då.
Jag vet inte hur det är med andra, men så fort jag tänker på julen så längtar jag något fruktansvärt efter egna barn. Jag tänker på vad härligt det kommer vara att skapa minnen tillsammans med dem. Visa dem nya saker, stora som små. Allt ifrån hästar i hagen, till en liten nyckelpiga i gräset. Jag ser framför mig hur jag ska få torka dem om händerna efter att vi har bakat och hur vi ska krypa upp i sängen för att läsa en godnattsaga. Verkligen få skapa nya minnen tillsammans. Av någon anledning blir det som mest tydligt för mig, den här barnlängtan, då julen närmar sig. Kanske för att jag alltid tänkt att julen är barnens högtid. Sen är det väl även att jag vill föra vidare lite av magin jag själv upplevde kring julen som barn. För julen är enligt min mening en magisk tid, då tomtar kan kika fram bakom en buske eller man kan höra renar på taket. Och om man verkligen håller utkik, kanske man kan få se en ren flyga.
Jag hoppas ni har en härlig nedräkning till advent.
I skrivande stund är det 9 dagar och 17 timmar kvar till 1:a advent!
I skrivande stund är det 9 dagar och 17 timmar kvar till 1:a advent!
fredag 16 november 2018
15 dagar kvar till advent!
Så, nu är snart nedräkningen till advent nere på två veckor!
När jag var ute på en promenad för några dagar sedan, kunde jag se att det var julpyntat i vissa hus, eller åtminstone så fanns det stjärnor och ljusstakar i fönstren. Det kliade lite grann i mina fingrar när jag såg det, men samtidigt, jag vet ju att jag kommer njuta så mycket mer om jag håller mig till advent. Men nu tycker jag verkligen att snön kan få komma! Det blir ju så mycket ljusare och, framför allt, juligare, med snötyngda träd och lite knarr under skorna när man är ute och går. Eller bara glittret från snön, när man sitter inne i värmen och kikar ut.
Jag har i alla fall kommit fram till att, som den jul-älskare som jag är, så borde jag ha en julig tröja som visar detta. Så efter lite scrollande på pinterest så snubblade jag över denna!
Tänk, den är både julig och hintar samtidigt mot den film som jag tittar på varje år när julen närmar sig (Ensam hemma)! Så vad skulle kunna vara bättre? Så nu ska jag se om jag kan få mina händer på den någonstans här i Sverige. För uppenbarligen finns den på ebay, men jag vill helst köpa den från någon butik här i landet (om inte annat för att jag ska hinna få den levererad innan jul 😉 )
När jag känner att jag behöver lite hjälp med min julabstinens så kikar jag in hos underbaraclaras, som just nu har börjat värma upp inför julen. Det verkar verkligen väldigt smart att börja lite smått med alla förberedelserna nu, så att det inte blir så stressigt där i december. Så den dag jag har barn så kommer jag nog försöka göra likadant.
I år kommer jag nog inte göra något annat än att julpynta lite, för köpta pepparkakor kan vara lika goda som hemmagjorda. Jag, eller vi, råkade i stort sett käka upp hela den hemmagjorda pepparkaksdegen förra året. Vi fick kanske tre plåtar pepparkakor, medan resten av degen fick komma till magen utan att först ha gräddats. hehe.
Det kanske kan låta lite konstigt, men jag gillar själva nedräkningen till julen, men inte julaftonen. Jag känner mig alltid som en grinch när jag talar med någon om det...
Inte att jag vill stjäla julen, men jag skulle önska att själva julfirandet var på något annat sätt. För min barndoms jular var inte direkt sådär mysiga som man kan tänka sig att de "ska" vara. Till att börja med så gillar jag verkligen inte julmaten, alltså buffén som man ska ha där på julaftonen. Så jag brukade bara äta några hårdbröds-mackor under själva julen, vilket brukade resultera i att jag gick ned i vikt och var allmänt trött och lite håglös dagarna efter julaftonen.
Utöver det så har jag en äldre syster som är bipolär, vilken inte alls tyckte om julaftonen och därför inte tyckte att vi andra skulle vara glada den dagen. Så hon gick runt och var otrevlig och kort i tonen och arg under hela julaftonen, varje år. Så de flesta julaftnar jag kommer ihåg bestod av att hålla huvudet lågt och hoppas att hon inte skulle få ett raseriutbrott, samt att försöka ignorera magens knorrande.
Den bästa julaftonen jag har haft, i vuxen ålder, var ett år då jag hade tagit på mig att jobba på ett äldreboende. Då bodde jag och min karl i en stad långt från båda våra familjer. Han var snäll och stannade hemma med mig, så att jag hade någon att fira med efter jobbet, där på julaftonen. Det var så skönt att kunna få äta vad vi ville och att bara vara med varandra. Inga krav från andra.
Så jag längtar jättemycket efter den dag då vi har egna barn och kan fira jul för oss själva och skapa våra egna traditioner. För nog tycker jag om att vara med andra och fira, men jag gillar inte den spända stämningen som jag associerar med min familj. Jag gillar inte heller fokuset på julklappar som det är hos mina svärföräldrar. Så jag vill skapa mina egna traditioner. Jag måste bara se till att övertala min make till det, vilket jag tror kommer bli mycket enklare den dag vi har barn.
Jag vet inte hur andra har det kring jul, eller hur de önskar att det ska vara. Men för mig så kunde gärna julen få avslutas med en lugn hemmakväll, med de personer som man vill umgås med. Oavsett om det är familj, vänner eller grannar. Gärna ett alkoholfritt firande, men godis och någon rejäl middag/pizza. Sedan avsluta kvällen med glögg eller varm choklad med vispgrädde på. Det känns som en jul som jag skulle minnas med värme i många år framöver.
En dröm jag har är att hyra en stuga någonstans, alternativt bo i ett stort hus, med plats för de närmsta vännerna och deras partners och eventuella barn. Så att vi kan leka och fira julen ihop, på våra villkor. För mig är nämligen julen barnens högtid, så jag känner mig bara obekväm av att dricka då, även om det inte finns några barn i närheten.
Usch, det var ju inte meningen att vara såhär nedstämd och negativ här på bloggen. Men samtidigt, livet är ju inte bara solsken och lata dagar i hängmattan. Det jag ville få fram med detta är att; även om man tycker om en viss sak, som advent, betyder det inte att ens känslor är så enkla, utan de kan vara komplicerade och mångfacetterade.
Livet är ju trots allt inte svart-vitt.
Hoppas att ni får en mysig nedräkning till julen, oavsett hur eller när ni påbörjar den 💗
När jag var ute på en promenad för några dagar sedan, kunde jag se att det var julpyntat i vissa hus, eller åtminstone så fanns det stjärnor och ljusstakar i fönstren. Det kliade lite grann i mina fingrar när jag såg det, men samtidigt, jag vet ju att jag kommer njuta så mycket mer om jag håller mig till advent. Men nu tycker jag verkligen att snön kan få komma! Det blir ju så mycket ljusare och, framför allt, juligare, med snötyngda träd och lite knarr under skorna när man är ute och går. Eller bara glittret från snön, när man sitter inne i värmen och kikar ut.
Jag har i alla fall kommit fram till att, som den jul-älskare som jag är, så borde jag ha en julig tröja som visar detta. Så efter lite scrollande på pinterest så snubblade jag över denna!
Tänk, den är både julig och hintar samtidigt mot den film som jag tittar på varje år när julen närmar sig (Ensam hemma)! Så vad skulle kunna vara bättre? Så nu ska jag se om jag kan få mina händer på den någonstans här i Sverige. För uppenbarligen finns den på ebay, men jag vill helst köpa den från någon butik här i landet (om inte annat för att jag ska hinna få den levererad innan jul 😉 )
När jag känner att jag behöver lite hjälp med min julabstinens så kikar jag in hos underbaraclaras, som just nu har börjat värma upp inför julen. Det verkar verkligen väldigt smart att börja lite smått med alla förberedelserna nu, så att det inte blir så stressigt där i december. Så den dag jag har barn så kommer jag nog försöka göra likadant.
I år kommer jag nog inte göra något annat än att julpynta lite, för köpta pepparkakor kan vara lika goda som hemmagjorda. Jag, eller vi, råkade i stort sett käka upp hela den hemmagjorda pepparkaksdegen förra året. Vi fick kanske tre plåtar pepparkakor, medan resten av degen fick komma till magen utan att först ha gräddats. hehe.
Det kanske kan låta lite konstigt, men jag gillar själva nedräkningen till julen, men inte julaftonen. Jag känner mig alltid som en grinch när jag talar med någon om det...
Utöver det så har jag en äldre syster som är bipolär, vilken inte alls tyckte om julaftonen och därför inte tyckte att vi andra skulle vara glada den dagen. Så hon gick runt och var otrevlig och kort i tonen och arg under hela julaftonen, varje år. Så de flesta julaftnar jag kommer ihåg bestod av att hålla huvudet lågt och hoppas att hon inte skulle få ett raseriutbrott, samt att försöka ignorera magens knorrande.
Den bästa julaftonen jag har haft, i vuxen ålder, var ett år då jag hade tagit på mig att jobba på ett äldreboende. Då bodde jag och min karl i en stad långt från båda våra familjer. Han var snäll och stannade hemma med mig, så att jag hade någon att fira med efter jobbet, där på julaftonen. Det var så skönt att kunna få äta vad vi ville och att bara vara med varandra. Inga krav från andra.
Så jag längtar jättemycket efter den dag då vi har egna barn och kan fira jul för oss själva och skapa våra egna traditioner. För nog tycker jag om att vara med andra och fira, men jag gillar inte den spända stämningen som jag associerar med min familj. Jag gillar inte heller fokuset på julklappar som det är hos mina svärföräldrar. Så jag vill skapa mina egna traditioner. Jag måste bara se till att övertala min make till det, vilket jag tror kommer bli mycket enklare den dag vi har barn.
Jag vet inte hur andra har det kring jul, eller hur de önskar att det ska vara. Men för mig så kunde gärna julen få avslutas med en lugn hemmakväll, med de personer som man vill umgås med. Oavsett om det är familj, vänner eller grannar. Gärna ett alkoholfritt firande, men godis och någon rejäl middag/pizza. Sedan avsluta kvällen med glögg eller varm choklad med vispgrädde på. Det känns som en jul som jag skulle minnas med värme i många år framöver.
En dröm jag har är att hyra en stuga någonstans, alternativt bo i ett stort hus, med plats för de närmsta vännerna och deras partners och eventuella barn. Så att vi kan leka och fira julen ihop, på våra villkor. För mig är nämligen julen barnens högtid, så jag känner mig bara obekväm av att dricka då, även om det inte finns några barn i närheten.
Usch, det var ju inte meningen att vara såhär nedstämd och negativ här på bloggen. Men samtidigt, livet är ju inte bara solsken och lata dagar i hängmattan. Det jag ville få fram med detta är att; även om man tycker om en viss sak, som advent, betyder det inte att ens känslor är så enkla, utan de kan vara komplicerade och mångfacetterade.
Livet är ju trots allt inte svart-vitt.
Hoppas att ni får en mysig nedräkning till julen, oavsett hur eller när ni påbörjar den 💗
fredag 9 november 2018
Jullängtan
Nu har det hunnit bli november, och vårat nyskapade efternamn har gått igenom!!! Woohooo!
Vi har nu haft vårat gemensamma efternamn sedan den 30 oktober, vilket jag antar inte egentligen är så värst lång tid, men oj vilken skillnad! Nu känns det lite mer som på riktigt att vi är gifta 💓
Men så konstigt det är när jag ska presentera mig, eller som när vi hade beställt tackkorten som skulle ut till våra gäster. När jag skulle hämta upp dem hos postombudet kunde jag inte komma ihåg vilket efternamn de var beställda i, så jag testade båda! haha! Men det gick ju bra, och om ett halvår borde det ha ordnat sig så att rätt efternamn finns överallt där det behöver uppdateras.
Men så konstigt det är när jag ska presentera mig, eller som när vi hade beställt tackkorten som skulle ut till våra gäster. När jag skulle hämta upp dem hos postombudet kunde jag inte komma ihåg vilket efternamn de var beställda i, så jag testade båda! haha! Men det gick ju bra, och om ett halvår borde det ha ordnat sig så att rätt efternamn finns överallt där det behöver uppdateras.
Så, vidare till lite annat; Jullängtan!
Ja, det hann nog knappt bli november innan jag kände den där längtan smyga sig på mig. Men jag är inte en sån som tycker om hur butikerna redan har julpyntat sedan slutet av september/början på oktober. För som min otroligt smarte (och snygge) make sa: Julen är en högtid, inte en årstid!
Det förtar ju lite av magin med julen om man ska dra ut på det så otroligt mycket. Men det är min privata åsikt. Om andra vill göra på ett annat sätt, exempelvis ha juldekorationerna uppe året om, så är det upp till dem. Man kan ju helt enkelt välja att titta åt ett annat håll om det nu skulle störa en.
MEN! Jag ska hålla mig, för då uppskattar jag julen på ett helt annat sätt. Jag lät mig nämligen "go wild" ett år efter att jag flyttat hemifrån, så jag slet fram de få julprydnader jag hade redan under v.44. Men den julen...då när den väl kom, så kände jag inte längre det där pirret, den där förväntan. Det var som en flaska läsk som hade lämnats öppen för länge, så den hade tappat all kolsyra. Så efter det väntar jag till den 1:a advent, oavsett när den infaller, och plockar först då fram mina ljusstakar och annat litet småplock som är juligt. Sen följer jag mina föräldrars tradition om att först den 23:e plocka in/fram julgranen. Men jag har en liten adventsgran framme i lägenheten redan från 1:a advent, så jag får ändå en gran att beundra, bara i lite mindre utförande.
Jag längtar så mycket till julen, att jag har lagt in nedräkning till 1:a advent i min mobil, så att jag ska kunna hålla koll på hur många dagar det är kvar tills jag får dra fram glöggen, pepparkakorna och mina jul-sockar. (japp, jag har sådana, hade även tidigare jul-tandborste).
Jag hoppas sannerligen att det blir en vit jul, eftersom den förra vintern var så snörik, samt att vi fick den första snön redan den 3:e oktober. Dock är marken numera bar, och det tycks endast vara regn som faller från de grå molnen. Men man ska ju göra som grodan, leva på hoppet!
Hoppas ni får en mysig nedräkning till jul!
onsdag 8 augusti 2018
Herr och fru
Wow! Tiden går verkligen fort!
Nu är vi gifta och har hunnit vara det i lite över en vecka. Jag kan inte säga att det blivit annorlunda, utan det känns ungefär likadant som innan giftermålet. Skillnaden är nog mest i att min karl kallar mig för frugan ibland, och jag refererar till honom som min man eller min make, men bara sinsemellan hittills. Eller, hur han gör har jag ingen aning om, men jag brukade redan innan giftermålet hänvisa till honom som till min man (alltså som i en vuxen människa av mans-kön). Nu har innebörden ändrats lite, men jag talar fortfarande likadant om honom.
Men oj vad skönt det är att all planering äntligen är över! Det är nog det som varit värst, att behöva planera så otroligt mycket, näst intill i minsta detalj! Men det blev en bra dag, så jag är nöjd. Även om jag helst hade sluppit hela cirkusen. Men min make ville ha en bröllopsfest, och han avsade sig ett stort firande av sin 30-årsdag, så då fick det bli så.
Nu längtar jag till då vårat byte av efternamn går igenom. Vi bestämde oss för att ansöka om ett nybildat efternamn, ett som vi själva "snickrat" ihop. Handläggningstiden är 6-8 månader, och det skickades in strax innan bröllopet, så vi får nog vänta till januari 2019, åtminstone, innan vi får veta om namnet gått igenom eller ej. Men i så fall blir det en bra början på året <3
Nu är vi gifta och har hunnit vara det i lite över en vecka. Jag kan inte säga att det blivit annorlunda, utan det känns ungefär likadant som innan giftermålet. Skillnaden är nog mest i att min karl kallar mig för frugan ibland, och jag refererar till honom som min man eller min make, men bara sinsemellan hittills. Eller, hur han gör har jag ingen aning om, men jag brukade redan innan giftermålet hänvisa till honom som till min man (alltså som i en vuxen människa av mans-kön). Nu har innebörden ändrats lite, men jag talar fortfarande likadant om honom.
Men oj vad skönt det är att all planering äntligen är över! Det är nog det som varit värst, att behöva planera så otroligt mycket, näst intill i minsta detalj! Men det blev en bra dag, så jag är nöjd. Även om jag helst hade sluppit hela cirkusen. Men min make ville ha en bröllopsfest, och han avsade sig ett stort firande av sin 30-årsdag, så då fick det bli så.
Nu längtar jag till då vårat byte av efternamn går igenom. Vi bestämde oss för att ansöka om ett nybildat efternamn, ett som vi själva "snickrat" ihop. Handläggningstiden är 6-8 månader, och det skickades in strax innan bröllopet, så vi får nog vänta till januari 2019, åtminstone, innan vi får veta om namnet gått igenom eller ej. Men i så fall blir det en bra början på året <3
måndag 23 april 2018
Tvåsiffrigt!
Då var vi nere på tvåsiffrigt inför bröllopet då! Yikes! Tiden har verkligen sprungit ifrån mig!
Jag satt igår och pysslade lite med rekvisitan till vårt photo-booth. Så nu har vi några mustacher och flera läppar färdiga. Jag har även skrivit ut några fler saker, som jag har tänkt klistra på lite stadigare papper, innan jag klistrar fast grillpinnarna. Men jag måste fixa klister först...mitt gamla klister hade torkat ihop, OOOPS! Haha! Jag pysslar tydligen inte så ofta som jag tror.
Jag har även försökt fixa några fler glasburkar som vi kan ha värmeljus i, eller blommor. Men jäklarns vad etiketterna sitter hårt! Jag har badat burkarna i kokhett vatten, slipat dem med slippapper (vilket bara gjorde att det blev repor i glaset), samt dränkt dem i olja och T-sprit. Men INGET verkar bita på etiketterna, annat än våld! Så jag har förstört mina naglar i omgångar och även någon enstaka kniv som jag använt till att skrapa på etiketterna med. Så jag är lite trött på de där etiketterna nu. Men jag ska googla och se om jag kan hitta något trix för att få bort dem. I annat fall får jag väl be svärmor om hjälp. För hon har erbjudit sig, men jag har avböjt flera gånger. Jag tycker nämligen att vi helst ska klara av det mesta själv.
Om två veckor ska vi fara till Umeå eller Haparanda och handla lite grejer från Ikea, bland annat värmeljus och några växtslingor (kallar man det så?). Sen ska vi söka reda på servetter och någon bordslöpare som passar vårat färgtema.
Utöver det så har jag kvar att beställa hårprydnad, köpa skor (kanske smycken) och min karl har kvar att köpa kostym. Vi måste även komma ihåg att skicka in hindersprövningen och beställa blommor.
Vi har ännu inte pratat med någon solist eller fotograf, men jag tror nog vi hinner innan bröllopet ändå. I alla fall som det känns just nu.
Vi har fått iväg inbjudningarna! YEY! Bättre sent än aldrig, tänkte vi. Men så läste jag en bröllopsplanerings-lista på bröllopstorget, och där stod det att man ska skicka ut dem typ 6 veckor innan bröllopet....Så vi är tydligen tidiga! Nice! Hehe.
Jag satt igår och pysslade lite med rekvisitan till vårt photo-booth. Så nu har vi några mustacher och flera läppar färdiga. Jag har även skrivit ut några fler saker, som jag har tänkt klistra på lite stadigare papper, innan jag klistrar fast grillpinnarna. Men jag måste fixa klister först...mitt gamla klister hade torkat ihop, OOOPS! Haha! Jag pysslar tydligen inte så ofta som jag tror.
Jag har även försökt fixa några fler glasburkar som vi kan ha värmeljus i, eller blommor. Men jäklarns vad etiketterna sitter hårt! Jag har badat burkarna i kokhett vatten, slipat dem med slippapper (vilket bara gjorde att det blev repor i glaset), samt dränkt dem i olja och T-sprit. Men INGET verkar bita på etiketterna, annat än våld! Så jag har förstört mina naglar i omgångar och även någon enstaka kniv som jag använt till att skrapa på etiketterna med. Så jag är lite trött på de där etiketterna nu. Men jag ska googla och se om jag kan hitta något trix för att få bort dem. I annat fall får jag väl be svärmor om hjälp. För hon har erbjudit sig, men jag har avböjt flera gånger. Jag tycker nämligen att vi helst ska klara av det mesta själv.
Om två veckor ska vi fara till Umeå eller Haparanda och handla lite grejer från Ikea, bland annat värmeljus och några växtslingor (kallar man det så?). Sen ska vi söka reda på servetter och någon bordslöpare som passar vårat färgtema.
Utöver det så har jag kvar att beställa hårprydnad, köpa skor (kanske smycken) och min karl har kvar att köpa kostym. Vi måste även komma ihåg att skicka in hindersprövningen och beställa blommor.
Vi har ännu inte pratat med någon solist eller fotograf, men jag tror nog vi hinner innan bröllopet ändå. I alla fall som det känns just nu.
Vi har fått iväg inbjudningarna! YEY! Bättre sent än aldrig, tänkte vi. Men så läste jag en bröllopsplanerings-lista på bröllopstorget, och där stod det att man ska skicka ut dem typ 6 veckor innan bröllopet....Så vi är tydligen tidiga! Nice! Hehe.
lördag 14 april 2018
Update april
Jaha, då var det april nu då. Tiden verkligen springer ifrån mig!
103 dagar kvar till bröllopet
Å vi har inte fått iväg inbjudningarna ännu! De är färdiga på vår dator, men inte utskrivna ännu. Egentligen hade jag tänkt göra en liten fuling och skriva ut dem på jobbet, någon dag då det var lugnare där och ingen skulle märka om jag skrev ut privata saker. Men jag har haft så fruktansvärt fullt upp på jobbet att jag känner mig utmattad. Jag förstår verkligen inte hur mina kollegor klarar av det. Eller ens att de stannar kvar på jobbet då det är så krävande, men knappt ger något tillbaka. När vi diskuterade lön för några veckor sedan så kom det fram att jag, med min vikarielön, med lätthet hamnade på ungefär samma nivå som en som har jobbat i lite mer än 10 år! Så ingångslönen har ju höjts...men det kändes ganska hemskt att få veta att de tjänar så pass lite efter så många år. De hade tydligen fått en löneförhöjning på 3 000, men alltså...jag hoppas vara uppe i 10 000 mer när jag har jobbat i tio år eller mer...
Tillbaks till bröllopet.
Vi har beställt engångskameror till bröllopet. Förhoppningen är att vi ska få flera oväntade bilder. Samt, de behöver inte ha världens bästa kvalitet, det är känslan och ögonblicket vi är ute efter. Dessa kameror har vi tänkt placera ut på borden, så att gästerna kan knäppa några kort åt oss. Sen kan vi framkalla någon kamera åt gången och få någon överraskning här och där när korten kommer till oss.
Tanken är också att vi ska ha ett sånt där Photo booth, med lite rekvisita. Dock vill jag ha en riktig kamera där, men hur vi ska lösa det är en annan fråga.
Jag skulle även vilja ha en riktig fotograf på bröllopet. Men så fort ordet "bröllop" dyker upp, så börjar allting kosta uppemot 10 000 kr! En vanlig fotografering skulle kosta kanske 3 000 - 5 000 kr. Så varför det plötsligt blir så pass dyrare har jag verkligen inte förstått... Sen att man bara får korten på en usb-sticka tycker jag är snålt. Jag vill ju ha dem i ett fysiskt fotoalbum. För vem brukar sätta sig vid datorn och kolla igenom sina kort särskilt ofta? Inte jag i alla fall. Men de fysiska fotoalbumen jag har sedan ungdomen kollar jag ofta i. Jag har blivit tipsad om några hobby-fotografer, som jag kanske ska kolla läget med.
Jag är även lite smått sugen på att ha någon som sjunger eller spelar vid vår vigsel, men jag vet verkligen inte vad exakt vi har råd med, eller ens vad jag vill att de ska spela/sjunga för något. Så det ligger på is för tillfället.
Annars så känns det som att planerna är relativt färdiga. Det är bara lite småfix och sånt kvar. (åtminstone är det så det känns när jag knappt orkar med jobbet. Hade jag mer ork till annat så skulle jag nog noja mig över bröllopet mer)
Tillbaks till bröllopet.
Vi har beställt engångskameror till bröllopet. Förhoppningen är att vi ska få flera oväntade bilder. Samt, de behöver inte ha världens bästa kvalitet, det är känslan och ögonblicket vi är ute efter. Dessa kameror har vi tänkt placera ut på borden, så att gästerna kan knäppa några kort åt oss. Sen kan vi framkalla någon kamera åt gången och få någon överraskning här och där när korten kommer till oss.
Tanken är också att vi ska ha ett sånt där Photo booth, med lite rekvisita. Dock vill jag ha en riktig kamera där, men hur vi ska lösa det är en annan fråga.
Jag skulle även vilja ha en riktig fotograf på bröllopet. Men så fort ordet "bröllop" dyker upp, så börjar allting kosta uppemot 10 000 kr! En vanlig fotografering skulle kosta kanske 3 000 - 5 000 kr. Så varför det plötsligt blir så pass dyrare har jag verkligen inte förstått... Sen att man bara får korten på en usb-sticka tycker jag är snålt. Jag vill ju ha dem i ett fysiskt fotoalbum. För vem brukar sätta sig vid datorn och kolla igenom sina kort särskilt ofta? Inte jag i alla fall. Men de fysiska fotoalbumen jag har sedan ungdomen kollar jag ofta i. Jag har blivit tipsad om några hobby-fotografer, som jag kanske ska kolla läget med.
Jag är även lite smått sugen på att ha någon som sjunger eller spelar vid vår vigsel, men jag vet verkligen inte vad exakt vi har råd med, eller ens vad jag vill att de ska spela/sjunga för något. Så det ligger på is för tillfället.
Annars så känns det som att planerna är relativt färdiga. Det är bara lite småfix och sånt kvar. (åtminstone är det så det känns när jag knappt orkar med jobbet. Hade jag mer ork till annat så skulle jag nog noja mig över bröllopet mer)
fredag 23 mars 2018
Uppdate, mars
Tiden springer verkligen iväg nu!
I mitten av april ska vi få smaka på vår bröllopsmat, avgöra vad vi vill ha och vad vi inte vill ha med i menyn.
I juni ska vi resa till Tyskland över helgen för att närvara vid J's brors 1:a bröllop. Sen blir det vår tur i juli, för att sedan bli dags för J's brors 2:a bröllop. Yepp, han ska ha två bröllop, inte alls bara en bröllopsfest här i Sverige, utan ännu en vigsel och ännu en bröllopsfest... "Jag e inte bitter"... Jag önskar bara att vi hade fått vara i den där gamla ladan. Varför ska de behöva vara där, de har ju för f*n TVÅ BRÖLLOP. Nog borde vi kunnat få den enda lokal som jag egentligen ville vara i?
Aja, skit it.
Alltså...jag vet inte riktigt hur jag ska känna, men jag har börjat prata mer och mer av deras dialekt. Troligtvis pga att jag arbetar med två stycken som veeeerkligen talar dialekt. Så det blir väl lätt så att man hakar på och tar efter då. I alla fall för mig, som alltid tycks fastna i andra dialekter då jag träffar någon som talar med en tydlig dialekt. Det är inte som att jag vill ta efter dem, utan det bara kommer per automatik. Vissa har ibland trott att jag härmar dem för att vara nedvärderande, men det är verkligen bara att jag "fastnar" i det.
Så, det var en liten uppdatering!
(måste verkligen träna på att tänka positivt och släppa det där med lokalen och J's brors andra bröllop...)
126 dagar kvar till bröllopet
Det känns som att det var bara för någon månad sedan som jag friade till J. Men uppenbarligen är det 1 år och 3 månader alldeles snart. Så det är inte konstigt att det börjar närma sig 100-strecket för nedräkningen till bröllopet.I mitten av april ska vi få smaka på vår bröllopsmat, avgöra vad vi vill ha och vad vi inte vill ha med i menyn.
I juni ska vi resa till Tyskland över helgen för att närvara vid J's brors 1:a bröllop. Sen blir det vår tur i juli, för att sedan bli dags för J's brors 2:a bröllop. Yepp, han ska ha två bröllop, inte alls bara en bröllopsfest här i Sverige, utan ännu en vigsel och ännu en bröllopsfest... "Jag e inte bitter"... Jag önskar bara att vi hade fått vara i den där gamla ladan. Varför ska de behöva vara där, de har ju för f*n TVÅ BRÖLLOP. Nog borde vi kunnat få den enda lokal som jag egentligen ville vara i?
Aja, skit it.
Alltså...jag vet inte riktigt hur jag ska känna, men jag har börjat prata mer och mer av deras dialekt. Troligtvis pga att jag arbetar med två stycken som veeeerkligen talar dialekt. Så det blir väl lätt så att man hakar på och tar efter då. I alla fall för mig, som alltid tycks fastna i andra dialekter då jag träffar någon som talar med en tydlig dialekt. Det är inte som att jag vill ta efter dem, utan det bara kommer per automatik. Vissa har ibland trott att jag härmar dem för att vara nedvärderande, men det är verkligen bara att jag "fastnar" i det.
Så, det var en liten uppdatering!
(måste verkligen träna på att tänka positivt och släppa det där med lokalen och J's brors andra bröllop...)
söndag 11 februari 2018
Lite kring bröllopet
Vi har nu varit förlovade i ett år och 41 dagar. Så vi har haft en hel del tid till att diskutera allting kring bröllopet. Vi har nu kommit fram till att vi vill ha marinblått och vinrött som accent-färger på bröllopet. Nu är vi vid den svåra frågan, hur får vi in dessa färger i själv bröllopet?
Bilden nedan hittade jag genom pinterest och har just nu som inspiration för det fortsatta planerandet.
Bilden nedan hittade jag genom pinterest och har just nu som inspiration för det fortsatta planerandet.
Jag hoppas att min karl ska kunna hitta en mörkblå kostym, så att han kan ha en vinröd slips på sig. Men jag har ännu ingen aning om hur jag ska få in färgerna i min klädsel. Jag har beställt en vit klänning från zalando, som jag ska ha på bröllopet. Den är knälång och har bröllopsvibbar. Så jag funderar kring om jag kan få in färgerna på skorna, eller kanske smycken. Hittills har jag inte hittat några vinröda skor jag gillar dock, och nu är det ungefär 5 månader kvar till bröllopet, så jag har hunnit börja bli lite smått stressad. Man kan tänka att när vi haft 1 år och 7 månader på oss sammanlagt att planera bröllopet, så skulle vi inte bli så värst stressade... hehe
En liten uppdatering
Yeah!
Jag vägde mig i morse och såg då att vågen stod på 68kg! Så från 73kg till 68kg på 5 veckor! Det känns verkligen härligt!
Min fästman och jag har även släppt lite på dieten alla redan, så vi har ett "cheat meal" i veckan. Första veckan som vi bestämde oss för att ha det så köpte jag lösgodis. Direkt jag satte mig i bilen så drog jag fram påsen för att böja mumsa medan fästmannen satte sig bakom ratten. Men redan efter den första godisen så mådde jag illa. Men jag hade verkligen sett fram emot att få mysa med lite onyttigt den där helgen, så jag väntade en stund och smakade sedan försiktigt på nästa godisbit. Även då blev jag illamående. Men envis som jag är, samt att jag verkligen inte kan slänga godis eller mat, så tvingade jag i mig hela påsen under kvällen, med flera pauser och glas vatten emellan godisbitarna. Så en bra sak var ju att jag fick i mig mycket vatten då, men jag är verkligen inte sugen på att köpa lösgodis nu inom en nära framtid. Den andra veckan slog vi till på en varsin pizza. Resten av den kvällen låg vi i soffan och höll oss om magen och mådde lite smått illa, men mycket bättre mot för när vi åt godis. Den här veckan gick vi ut på restaurang och åt lunchbuffé. Maten vi åt då räckte för resten av dagen för oss båda, så det blev ingen middag den kvällen, bara lite kvarg till kvälls-"fika".
Nu när jag har gått ned 5kg och har 8kg kvar till min "ok"-vikt, så känns viktnedgången överkomlig. Nog för att jag saknar pasta och bröd titt som tätt, men den här dieten fungerar riktigt bra. För jag kan fortfarande äta kyckling, som är min favorit när det kommer till kött, samt att jag har börjat äta så mycket mer grönsaker nu. Jag har inte känt mig undernärd eller trött en enda gång sedan vi började med dieten, så jag antar att den funkar för oss. Det var faktiskt en kollega till mig som tipsade om den dieten, hon har sedan slutet av sommaren gått ned 13kg eller mer (har inte fått någon viktuppdatering på ett tag) och hon verkar gladare och piggare nu än någonsin tidigare.
Jag tycker nästan att jag redan nu kan se en viss skillnad på hur kläderna sitter på mig, vilket verkligen är en mood-boost! Men så har jag, självklart, gått och blivit lite smått trött på mitt hår nu. Det är nästan axellångt, men en urtvättad brunröd nyans och det vill inte lägga sig som jag vill, utan viker sig och sticker iväg åt olika håll. Så jag har nästan bestämt mig för att klippa kort nu. Kanske en pixie-cut. Jag tänker att det kanske kan se okej ut på en brud också, för jag är verkligen trött på hur det ser ut och hur det känns just nu. För det är inte länge sedan jag klippte mig, men ändå känns det slitet och tunt igen. Men det är verkligen typiskt mig att knappt ha fått håret långt igen, så vill jag klippa kort. Jag pendlar mellan kort och mellanlångt hår, lyckas aldrig låta det växa ut så att det når skuldrorna.
Aja, det är så det ser ut nu. Jag ska se om jag kan komma på hur jag ska göra för att lyckas få in lite bilder här, inspirationsbilder från pinterest mer specifikt. Jag tänkte både för håret och för det kommande bröllopet.
Tills vi hörs igen, ha det!
Jag vägde mig i morse och såg då att vågen stod på 68kg! Så från 73kg till 68kg på 5 veckor! Det känns verkligen härligt!
Min fästman och jag har även släppt lite på dieten alla redan, så vi har ett "cheat meal" i veckan. Första veckan som vi bestämde oss för att ha det så köpte jag lösgodis. Direkt jag satte mig i bilen så drog jag fram påsen för att böja mumsa medan fästmannen satte sig bakom ratten. Men redan efter den första godisen så mådde jag illa. Men jag hade verkligen sett fram emot att få mysa med lite onyttigt den där helgen, så jag väntade en stund och smakade sedan försiktigt på nästa godisbit. Även då blev jag illamående. Men envis som jag är, samt att jag verkligen inte kan slänga godis eller mat, så tvingade jag i mig hela påsen under kvällen, med flera pauser och glas vatten emellan godisbitarna. Så en bra sak var ju att jag fick i mig mycket vatten då, men jag är verkligen inte sugen på att köpa lösgodis nu inom en nära framtid. Den andra veckan slog vi till på en varsin pizza. Resten av den kvällen låg vi i soffan och höll oss om magen och mådde lite smått illa, men mycket bättre mot för när vi åt godis. Den här veckan gick vi ut på restaurang och åt lunchbuffé. Maten vi åt då räckte för resten av dagen för oss båda, så det blev ingen middag den kvällen, bara lite kvarg till kvälls-"fika".
Nu när jag har gått ned 5kg och har 8kg kvar till min "ok"-vikt, så känns viktnedgången överkomlig. Nog för att jag saknar pasta och bröd titt som tätt, men den här dieten fungerar riktigt bra. För jag kan fortfarande äta kyckling, som är min favorit när det kommer till kött, samt att jag har börjat äta så mycket mer grönsaker nu. Jag har inte känt mig undernärd eller trött en enda gång sedan vi började med dieten, så jag antar att den funkar för oss. Det var faktiskt en kollega till mig som tipsade om den dieten, hon har sedan slutet av sommaren gått ned 13kg eller mer (har inte fått någon viktuppdatering på ett tag) och hon verkar gladare och piggare nu än någonsin tidigare.
Jag tycker nästan att jag redan nu kan se en viss skillnad på hur kläderna sitter på mig, vilket verkligen är en mood-boost! Men så har jag, självklart, gått och blivit lite smått trött på mitt hår nu. Det är nästan axellångt, men en urtvättad brunröd nyans och det vill inte lägga sig som jag vill, utan viker sig och sticker iväg åt olika håll. Så jag har nästan bestämt mig för att klippa kort nu. Kanske en pixie-cut. Jag tänker att det kanske kan se okej ut på en brud också, för jag är verkligen trött på hur det ser ut och hur det känns just nu. För det är inte länge sedan jag klippte mig, men ändå känns det slitet och tunt igen. Men det är verkligen typiskt mig att knappt ha fått håret långt igen, så vill jag klippa kort. Jag pendlar mellan kort och mellanlångt hår, lyckas aldrig låta det växa ut så att det når skuldrorna.
Aja, det är så det ser ut nu. Jag ska se om jag kan komma på hur jag ska göra för att lyckas få in lite bilder här, inspirationsbilder från pinterest mer specifikt. Jag tänkte både för håret och för det kommande bröllopet.
Tills vi hörs igen, ha det!
fredag 19 januari 2018
Januari
Oj, nu har det varit tyst här ett tag.
Jag lyckades inte med mitt mål att gå ned 14kg på 6 månader. Tvärtemot faktiskt, jag gick upp två kilon till och kom att väga 73kg. Men nu har min fästman och jag påbörjat lite av en diet i och med starten av det nya året. Bara av att skippa pasta, potatis och godis så har jag redan gått ned 3kg! På bara 1 ½ vecka (vi kom nämligen inte igång med vår diet förrän den 8/1). Jag förstår att det är vätska, men ändå blir jag glad. Kanske jag ska kunna motivera mig till att röra på mig mer och äta mindre sötsaker nu. För nu är det nästan bara 6 månader till bröllopet! Så det skulle vara skönt att vara piggare och mer bekväm i mig själv då.
Enligt viktklubb, om man nu ska utgå från den, så ska jag tydligen kunna gå ned till 60kg till slutet av mars/början av april. Vilket är en vikt som jag är helt okej med. Sen gäller det bara att bygga muskler och få igång konditionen, för nu blir jag lite tungandad bara av att gå upp för trappan här hemma...
Nu har vi verkligen fått mycket snö i Norrbotten, och det bara fortsätter att komma! Vi har mellan 50-75cm snö här (enligt smhi) och det märks verkligen! För ibland när jag leker med hunden ute i snön så når snön mig upp till över knät! Så nog får jag en ordentlig träning av det, samt alla gånger då jag har skottat fram bilen/parkeringen i vinter. Troligen har jag åtminstone 2-3 månader kvar av det också, så jag kan nog få lite träning i vardagen också. Jag har faktiskt skottat på jobbet ett par gånger också, bara för att det ger mig lite extra träning, utöver att det är viktigt att framkomligheten är bra då det är ett boende för handikappade jag jobbar på. Så det blir två flugor i en smäll, hehe.
Jag lyckades inte med mitt mål att gå ned 14kg på 6 månader. Tvärtemot faktiskt, jag gick upp två kilon till och kom att väga 73kg. Men nu har min fästman och jag påbörjat lite av en diet i och med starten av det nya året. Bara av att skippa pasta, potatis och godis så har jag redan gått ned 3kg! På bara 1 ½ vecka (vi kom nämligen inte igång med vår diet förrän den 8/1). Jag förstår att det är vätska, men ändå blir jag glad. Kanske jag ska kunna motivera mig till att röra på mig mer och äta mindre sötsaker nu. För nu är det nästan bara 6 månader till bröllopet! Så det skulle vara skönt att vara piggare och mer bekväm i mig själv då.
Enligt viktklubb, om man nu ska utgå från den, så ska jag tydligen kunna gå ned till 60kg till slutet av mars/början av april. Vilket är en vikt som jag är helt okej med. Sen gäller det bara att bygga muskler och få igång konditionen, för nu blir jag lite tungandad bara av att gå upp för trappan här hemma...
Nu har vi verkligen fått mycket snö i Norrbotten, och det bara fortsätter att komma! Vi har mellan 50-75cm snö här (enligt smhi) och det märks verkligen! För ibland när jag leker med hunden ute i snön så når snön mig upp till över knät! Så nog får jag en ordentlig träning av det, samt alla gånger då jag har skottat fram bilen/parkeringen i vinter. Troligen har jag åtminstone 2-3 månader kvar av det också, så jag kan nog få lite träning i vardagen också. Jag har faktiskt skottat på jobbet ett par gånger också, bara för att det ger mig lite extra träning, utöver att det är viktigt att framkomligheten är bra då det är ett boende för handikappade jag jobbar på. Så det blir två flugor i en smäll, hehe.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
2019-12-09 Arbetsmiljö - chefen?
Min chef...ja, vad ska man säga om hen? Jag har haft ett otal chefer under mitt arbetsliv, trots att jag inte ens hunnit bli 30år ännu. Me...
-
Halloj Verkar som att det är lite svårstartat det här att få igång mig själv att skriva oftare... Aja, a work in progress. Två bloggare...
-
Wow! Tiden går verkligen fort! Nu är vi gifta och har hunnit vara det i lite över en vecka. Jag kan inte säga att det blivit annorlunda, ut...
-
Yeah! Nu har jag äntligen en cykel! Det blev en Cresent, Tove. Med cykelkorg och pakethållare. Är så glad att jag äntligen har en cykel! D...







