Min chef...ja, vad ska man säga om hen?
Jag har haft ett otal chefer under mitt arbetsliv, trots att jag inte ens hunnit bli 30år ännu.
Men chefen jag har nu...den tar nog banne mig priset.
Jag har fått höra en hel del grejer från hen som jag inte tycker är okej att säga till någon, allra minst en som är underställd.
Hen har sagt till mina medarbetare att de får skylla sig själva för att de blivit hotad av några anhöriga till en klient. Trots att det sedan länge var tydligt att problemet låg hos de anhöriga...
Hon hade även mage att säga till flera av medarbetarna, under enskilda samtal, att en annan medarbetare var orsaken till problemen!!!
När jag då sedan blev åtsagd att jag inte fick göra något i detta ärende, då jag endast var sommarvikarie, framförde jag informationen till mina medarbetare. Jag framförde det så enkelt och tydligt som möjligt, utan att lägga in någon värdering i beslutet. Utan jag sa att jag kunde förstå min chefs ställningstagande, samt att jag behövde respektera det.
När då sedan mina medarbetare blev irriterade på min chef vid ett senare möte, så sade de till hen att hen hade bakbundit mig i ärendet.
Detta gick uppenbarligen inte hem hos min chef, som tycks skuldbelägga mig för det uttalandet. Som att jag pratat skit om hen bakom dennes rygg. Jag trodde vi klarade upp detta den sommaren, men tydligen släppte hen det inte. För när jag träffade hen igen, i år, för att prata om det nya vikariatet jag skulle gå på, så fick jag veta att hen inte var nöjd med hur det hade blivit då, i tidigare nämnda ärende. Som att jag hade gjort något fel då. Men då jag ville förklara mig så avbröt min chef mig och sade att det var vatten under bron. Men hen var även noga med att förklara för mig att hen inte hade anställt mig, om det inte vore för att chefen innan hade gjort det föregående år, samt att jag därmed hade LAS-företräde för tjänsten då den kom ut.
Efter det verkar det som att hen haft något emot mig specifikt. Jag har fått höra att jag slösat med kommuninvånarnas pengar då jag arbetat med förbättringar för mig och mina kollegor (trots att dessa förbättringar besparar oss flera timmar i arbetstid, som vi då kan lägga på andra, viktigare arbetsuppgifter), att jag inte borde jobba med ett kontorsjobb utan hellre på golvet, som att min utbildning till beteendevetare inte är ett skvatt värd.
Hen har även sagt att jag rår för min sjukskrivning själv, som att jag inte alls signalerade till hen att det inte var bra och att jag behövde hjälp... Enligt min chef så rår jag själv för hur jag har blivit behandlad av mina medarbetare i en ny grupp. Som att jag själv drog på mig att bli motarbetad och kränkt av mina nya medarbetare. Jag undrar om hen även skulle säga åt ett våldtäktsoffer att den får skylla sig själv för våldtäkten...
Nu har jag fått nog av alla grejer min chef har gjort mot mig. Jag har sammanställt ett brev, 4 sidor långt, med incidenter där jag upplevde att jag blev dåligt bemött av min chef. Detta brev har jag gett till mitt skyddsombud, som nu ska prata med vår chef. Vad som kommer av detta har jag ingen aning om.
Jag har blivit uppmanad av en kollega att skriva en anmälan om arbetsskada, i och med att jag blev sjukskriven pga depression och stressrelaterad ångest som uppkom pga arbetssituationen.
Ett syskon till mig har uppmanat mig att skriva en 6:6a. Vilket är en anmälan till Arbetsmiljöverket med en begäran om åtgärder kring arbetsmiljö och arbetstider. Detta för att den arbetsbörda, samt arbetsmiljö, vi har, jag och mina kollegor, inte är hållbar.
Vi får se vad som kommer ut av detta. Jag har åtminstone påbörjat något som förhoppningsvis ska kunna resultera i att mina kollegor får det bättre i framtiden.
Over and out
