Drömmer om att en dag få bli mor

Jag börjar känna att målet med bloggen har bleknat. Jag behöver fortfarande bli av med lite övervikt, men jag är inte en tränings- eller mat-människa, så själva den resan är ganska tråkig enligt mig.
Det som snurrar i mitt huvud just nu är barn. Guuu vad jag vill ha barn! Det känns så mysko att säga att man vill ha barn, är inte det något som bara ska hända? För om man säger att man vill ha barn känns det nästan som att säga att man vill ha hund...för det är ju något man bestämmer sig för och går ut och skaffar med någon annans hjälp. Men att skaffa barn ska ju vara något mellan ett par. I alla fall i de flesta heteroförhållandena. Dock kan vi inte få barn på egen hand, så vi kommer behöva söka hjälp utifrån, eller adoptera. Men det känns så konstigt att det ska krävas att någon annan lägger sig i ens liv, på ett så privat plan.
Det sticker till i mig av avundsjuka och irritation när folk tycks få barn till höger och vänster, allra helst då jag vet ett par stycken som verkligen inte borde skaffa barn, då de inte ens kan ta hand om sig själva. Så risken är stor att deras barn kommer behöva hjälp av socialen. Därför blir jag lite arg, varför ska det vara omöjligt för mig och min karl att skaffa barn ihop, då vi är självförsörjande och har en fungerande vardag och fritid, medan folk som har alkohol eller drogproblem tycks trycka ur sig en unge i kvarten...
Jag har inget emot att adoptera, utan det är mer det här att någon annan bestämmer om vi duger eller inte. På grund av detta så ska vi gifta oss, trots att det inte är något som någon av oss egentligen brinner för. Men vi vet att det kan komma att bli enklare att adoptera om vi är gifta. Som att en papperslapp avgör om man är ett bra par eller inte...
Jag har en vän som kommer få barn om ett par dagar, en annan som kommer få i höst och ett flertal bekanta som har fått eller ska få barn i år. Jag är jättelycklig å deras vägnar, men samtidigt vill jag sätta mig i ett hörn och gråta över att det kanske ligger flera år framåt att jag ska få bli mamma.
Jag skulle vilja ha barn nu, helst nyss. Om nätterna, när jag inte kan sova, tittar jag på barnsaker. Sängar, kläder, vagnar, leksaker mm. Jag drömmer om att ha en liten knubbig hand i min. Att få visa världen för ett litet nyfiket barn. Att få torka ren en kladdig kind. Att få snusa och pussa på ett nybadat barn. Att få glädjas över barnets framsteg och finnas där för att trösta och stötta barnet.
Jag vill ge ett barn den bästa starten i livet jag kan ge. Jag är inte perfekt, men jag har ett hjärta som flödar över av kärlek och jag hoppas och önskar att jag en dag ska få överösa ett barn med all denna kärlek.
Jag drömmer ibland om hur min kille leker med vårt barn, hur han med sin busiga sida får barnet att kikna av skratt och jag står lite bakom och bara myser av scenen framför mig. Han kan verkligen bli en härlig far, jag ser potentialen hos honom. Jag tycker mig höra i hans röst att hans längtan också växer sig allt större.
Från att vi har pratat om att vi ska söka hjälp för att skaffa barn till om ett år, så låter det nästan numera som att han vill söka hjälp redan i vinter. Han har självmant börjat prata om olika scenarion med barn, som exempelvis hur roligt det skulle vara att fara till ett zoo med ett barn. Att få visa upp alla djuren och äta picknick ute i det gröna.

Jag känner verkligen att jag är redo för barn nu, och väntan blir allt jobbigare för varje vecka som går. Men jag står strax inför att byta jobb, så det vore skönt att ha det gjort innan vi påbörjar vår resa mot att bli föräldrar. Så just nu handlar livet om att bita ihop och ändå våga drömma om framtiden.

Uppdatering

Hur går det med den där viktnedgången då? Skitdåligt. Jag har visserligen haft vinterkräksjukan sedan jag senast skrev, vilket då gjorde att jag gick ned hela 5 kg! Men, så fort jag blev kry så gick jag upp de där kilona igen...
Men nu har fästmannen och jag lyckats vara "nyttiga" i ungefär en vecka! Woho! Det är i alla fall en början.
Jag går in då och då på viktklubbs hemsida, bara för att lägga in min vikt och längd för att kolla när jag skulle kunna nå min målvikt. Det är både skönt att kunna se när jag skulle kunna nå min målvikt, samtidigt som det är jobbigt att tiden skjuts framåt för varje gång jag kollar, i och med att jag inte gått ned något i vikt. Men men, nu får jag hoppas att jag ska lyckas vara lite striktare mot mig själv, nu när det har blivit ljusare och lite varmare ute. För då blir man ju lite piggare, i alla fall blir jag det. Så då hoppas jag att det är mer sällan som jag kommer gå till skafferiet för att ha något att göra. Förhoppningen är att jag i stället ska dra med mig hunden ut på längre promenader. Bra både för mig och hunden! Så nu gör vi som grodan och lever på hoppet!

"Tänka sig smal"

Ja...det där med att börja träna visade sig sitta längre in än jag trodde. Jag har även kommit på mig med att tänka att jag borde ha gått ned i vikt, "eftersom jag inte har ätit så onyttigt på ett par dagar#, bara för att märka att vågen visar samma sak som innan, eller lite mer. När jag då går till min fästman för att klaga över faktumet att jag inte gått ned i vikt, så påminner han mig om alla onyttiga saker vi ätit de senaste dagarna... Med andra ord, jag tycks glömma bort onyttigheterna jag äter, och tror uppenbarligen att jag ska börja gå ned de där kilona bara genom att "tänka mig smal". Hittills funkar det väääääldigt dåligt....

Målet med bloggen

Jag har skapat den här bloggen för att använda som både dagbok och motivation för min viktnedgång. Jag har nämligen märkt att om jag ser till att följa min träning och resultaten som kommer av den så blir jag än mer motiverad att fortsätta. Tidigare har jag kört med dagliga fotograferingar av mig själv, för att kunna se hur jag ser ut, hur jag såg ut och åt vilket håll utvecklingen går. Troligtvis kommer jag försöka göra samma sak även denna gång.
De senaste åren har jag pendlat mellan att vara underviktig och nu överviktig. Som minst, i vuxen ålder, har jag vägt 51kg. I strumplästen är jag ungefär 1,67 m lång, vilket gör att min BMI då låg på 18,3. Just nu, i skrivande stund, väger jag 71kg. Min målvikt är 57kg, detta då jag vägde det under de år jag lyckades ha en jämn vikt och var i god fysisk form, tränade minst tre gånger i veckan på gymmet och promenerade i stort sett överallt. Detta innebär att jag i så fall har 14kg att träna bort för att nå min målvikt.
Jag hoppas att denna resa ska innebära att jag lyckas lägga om mitt liv och börja leva hälsosammare och förhoppningsvis kunna hålla en jämn vikt i flera år framöver.

Målet är att jag ska bli piggare och orka mer, men även att jag ska bli nöjd med hur jag ser ut. Jag har egentligen inga direkta problem med hur jag ser ut just nu, förutom att jag knappt har några kläder som jag kan ha. Ekonomisk som jag är, så vill jag hellre gå ned i vikt för att kunna ha mina gamla kläder igen, än att lägga ut pengar på nya. Dock! Hälsan är det som väger tyngst i detta. Min ork och min hälsa har nämligen blivit sämre det senaste halvåret, vilket troligtvis hänger ihop med viktökningen. Därför ska jag nu se till att kämpa för att jag ska få ett härligare liv, där jag förhoppningsvis är både friskare och gladare.


Längd:1,67m
Nuvarande vikt: 71kg
Nuvarande BMI: 25,5

Målvikt: 57kg
BMI då: 20,4

Jag hoppas uppnå min målvikt inom ett halvår, om inte annat så innan sommaren 2018, då jag ska gifta mig med min fästman.