När jag var ute på en promenad för några dagar sedan, kunde jag se att det var julpyntat i vissa hus, eller åtminstone så fanns det stjärnor och ljusstakar i fönstren. Det kliade lite grann i mina fingrar när jag såg det, men samtidigt, jag vet ju att jag kommer njuta så mycket mer om jag håller mig till advent. Men nu tycker jag verkligen att snön kan få komma! Det blir ju så mycket ljusare och, framför allt, juligare, med snötyngda träd och lite knarr under skorna när man är ute och går. Eller bara glittret från snön, när man sitter inne i värmen och kikar ut.
Jag har i alla fall kommit fram till att, som den jul-älskare som jag är, så borde jag ha en julig tröja som visar detta. Så efter lite scrollande på pinterest så snubblade jag över denna!
Tänk, den är både julig och hintar samtidigt mot den film som jag tittar på varje år när julen närmar sig (Ensam hemma)! Så vad skulle kunna vara bättre? Så nu ska jag se om jag kan få mina händer på den någonstans här i Sverige. För uppenbarligen finns den på ebay, men jag vill helst köpa den från någon butik här i landet (om inte annat för att jag ska hinna få den levererad innan jul 😉 )
När jag känner att jag behöver lite hjälp med min julabstinens så kikar jag in hos underbaraclaras, som just nu har börjat värma upp inför julen. Det verkar verkligen väldigt smart att börja lite smått med alla förberedelserna nu, så att det inte blir så stressigt där i december. Så den dag jag har barn så kommer jag nog försöka göra likadant.
I år kommer jag nog inte göra något annat än att julpynta lite, för köpta pepparkakor kan vara lika goda som hemmagjorda. Jag, eller vi, råkade i stort sett käka upp hela den hemmagjorda pepparkaksdegen förra året. Vi fick kanske tre plåtar pepparkakor, medan resten av degen fick komma till magen utan att först ha gräddats. hehe.
Det kanske kan låta lite konstigt, men jag gillar själva nedräkningen till julen, men inte julaftonen. Jag känner mig alltid som en grinch när jag talar med någon om det...
Utöver det så har jag en äldre syster som är bipolär, vilken inte alls tyckte om julaftonen och därför inte tyckte att vi andra skulle vara glada den dagen. Så hon gick runt och var otrevlig och kort i tonen och arg under hela julaftonen, varje år. Så de flesta julaftnar jag kommer ihåg bestod av att hålla huvudet lågt och hoppas att hon inte skulle få ett raseriutbrott, samt att försöka ignorera magens knorrande.
Den bästa julaftonen jag har haft, i vuxen ålder, var ett år då jag hade tagit på mig att jobba på ett äldreboende. Då bodde jag och min karl i en stad långt från båda våra familjer. Han var snäll och stannade hemma med mig, så att jag hade någon att fira med efter jobbet, där på julaftonen. Det var så skönt att kunna få äta vad vi ville och att bara vara med varandra. Inga krav från andra.
Så jag längtar jättemycket efter den dag då vi har egna barn och kan fira jul för oss själva och skapa våra egna traditioner. För nog tycker jag om att vara med andra och fira, men jag gillar inte den spända stämningen som jag associerar med min familj. Jag gillar inte heller fokuset på julklappar som det är hos mina svärföräldrar. Så jag vill skapa mina egna traditioner. Jag måste bara se till att övertala min make till det, vilket jag tror kommer bli mycket enklare den dag vi har barn.
Jag vet inte hur andra har det kring jul, eller hur de önskar att det ska vara. Men för mig så kunde gärna julen få avslutas med en lugn hemmakväll, med de personer som man vill umgås med. Oavsett om det är familj, vänner eller grannar. Gärna ett alkoholfritt firande, men godis och någon rejäl middag/pizza. Sedan avsluta kvällen med glögg eller varm choklad med vispgrädde på. Det känns som en jul som jag skulle minnas med värme i många år framöver.
En dröm jag har är att hyra en stuga någonstans, alternativt bo i ett stort hus, med plats för de närmsta vännerna och deras partners och eventuella barn. Så att vi kan leka och fira julen ihop, på våra villkor. För mig är nämligen julen barnens högtid, så jag känner mig bara obekväm av att dricka då, även om det inte finns några barn i närheten.
Usch, det var ju inte meningen att vara såhär nedstämd och negativ här på bloggen. Men samtidigt, livet är ju inte bara solsken och lata dagar i hängmattan. Det jag ville få fram med detta är att; även om man tycker om en viss sak, som advent, betyder det inte att ens känslor är så enkla, utan de kan vara komplicerade och mångfacetterade.
Livet är ju trots allt inte svart-vitt.
Hoppas att ni får en mysig nedräkning till julen, oavsett hur eller när ni påbörjar den 💗



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar