Hej där!
Ni vet, jag har ju skrivit tidigare att vi ska vänta med att försöka skaffa barn tills jag har en tillsvidareanställning?
Min karl tycker nu att vi ska börja försöka på en gång, då jag har fått ett längre vikariat som sträcker sig till hösten 2020, vilket innebär att jag blir konverterad i kommunen under den tiden.
Men jag känner mig osäker på hur det påverkar mitt anseende, om jag plötsligt blir gravid och inte kan arbeta under hela mitt vikariat. Allra helst då jag ska täcka för en som ska få barn i sommar. Så det känns ju lite smått dumt om jag plötsligt skaffar barn, och min arbetsgivare måste ta in någon annan för att täcka för mig, p.g.a. föräldraledighet, när jag är anställd för att täcka för en annan som är föräldraledig...
Så jag vet inte riktigt om jag vill börja försöka nu. Men samtidigt vill jag verkligen ha barn, helst nyss.
Det är tänkt att min karl ska börja plugga till hösten och vi hade väl en tanke om att det skulle kunna passa bra med barn samtidigt som han pluggar. För då kan han ta hand om barnet/barnen på dagen, så att jag kan jobba, och så kommer jag hem och tar hand om den/dem på kvällen, så att han kan plugga. Min make är nämligen väldigt säker på att han kan plugga 100% och bara behöva studera ett par timmar per dag, då han alltid har haft lätt för att lära.
Men vi får väl se hur det blir med den saken. Jag funderar på att försöka få tag i en som jag jobbar med tidigare, som berättat för mig att hon skaffade barn innan hon konverterade, men att det ändå gick bra. Så jag tänkte kolla hur hon gjorde då, samt om hon har några tips eller idéer/tankar till mig.
Hon sa nämligen för två år sedan att hon tyckte jag skulle försöka skaffa barn nu, om det är vad jag ville, och ta allt annat sedan. Eftersom det löste sig för henne.
Men våra chefer jobbar på samma kontor...så jag är rädd att det i så fall kanske kommer fram till hen på något sätt. Nog för att man inte ska få bli diskriminerad p.g.a. graviditet, men jag är ändå rädd för att det ska påverka mig negativt.
Så kanske att jag borde kontakta facket i stället. Fråga dem hur jag bör förbereda mig om vi nu ska försöka skaffa barn. Om jag behöver säga till om något särskilt till arbetsgivaren, för att behålla mina LAS-dagar. Eller om de kanske avråder mig fram tills jag har fått konverteringen gjord... Eller om de kanske stöttar mig i hur jag ska vara gentemot arbetsgivaren för att det ska bli så bra som möjligt. För jag vill gärna arbeta kvar i organisationen. Men jag börjar känna mig orolig över hur svårt det kommer vara för oss att få barn. Så jag vill gärna börja så snart som möjligt. Jag är ju ändå 28 år nu. Efter 25 går det tydligen bara utför. Så det har redan börjat bli svårare för oss, inte bara genom att min make mest troligt skjuter löst, utan även att min kropp blir sämre och sämre lämpad att bära och föda ett barn.
*Djup suck*. Ja, så går mina tankar just nu. Jag ska dock försöka tala med facket om en annan grej redan i slutet av maj/början av juni, som kanske gör så att jag konverterar redan i sommar. För om jag blir konverterad redan i sommar, så kommer jag nog känna att jag ändå har säkerheten av en anställning i organisationen, bara det att jag inte har en specifik tjänst. Så då kanske jag vågar påbörja våra försök att utöka familjen. (Jag kommer ha antalet dagar då, men en liten formalitet har gjort att jag kanske behöver ett år till innan jag blir konverterad. P.g.a. att det står fel anställning i ett av anställningsbesluten).
Jag hoppas ni andra har det bra!
Att ni haft en härlig påsk och att ni känner vårkänslorna spira i er! (Tänker på er pollenallergiker).
Mina vårkänslor har gjort så att jag vill skaffa en cykel! Förhoppningsvis kan jag få till så att jag cyklar till och från jobbet varje dag i sommar! Är en önskan just nu i alla fall. Så jag hoppas på en sommar med härligt varma dagar och regntunga nätter (vi behöver verkligen vätan).
Lite såhär i efterhand:
Glad Påsk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar